söndag 8 november 2009

Good Vibrations

Att ha i bakgrunden:




En spellista på Spotify som ser ut såhär:

Beach Boys - Good Vibrations
The Ronettes - Be My Baby
Ramones - Danny Says
The Jesus And Mary Chain - Cherry Came Too
Sonic Surf City - Let´s Make Love
The Concretes - You Can´t Hurry Love
Håkan Hellström - För en lång lång tid
Glasvegas - Daddy´s Gone



Jag har aldrig riktigt förstått varför Brian Wilson blev knäpp av avundsjukan mot Beatles. Eller är det en myt? Pop är för mig den tråd man kan följa tillbaka mot Beach Boys´ melodier. Good Vibrations är ju ingen djupsinnig låt om man inte betänker hur väl sammanbundna musiken och orden är. Min tråd kanske inte håller för tung analys eller är kronologiskt korrekt.

Håkan Hellström är inte särskilt intresserad av att odla myten om sig själv när journalister frågar honom om saker. I en gammal radiointervju besvarade han i princip varje fråga, oberoende av vad den handlade om, med "Öh...melodi". Bra så. Den här tråden är inte identisk med de sockersöta teman som finns hos Phil Spector. Den fungerar lika bra med Glasvegas diskbänksrealism.

Om man vill sluta cirkeln:

Glasvegas - Be My Baby

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar