Didi & Stulle

Berlins trendfaktor är så hög att den numera är en varningssignal för den som vill vara trendig. Numera gäller det att kunna ironisera över dem som knallar runt i Prenzlauer Berg och känner sig alternativa.

Vågar man sig inte ut till Marzahn eller andra genuina östberlinska förorter, (vilket man inte ska göra själv eller i skymningen) kan man uppleva white trash i serieform.

Didi & Stulle´s skapare Fil (Philip Tägert) är en halvskygg lokalkändis i Berlin. Serien började i tidningen Zitty men ges nu ut i album från förlaget Reprodukt.

Dialogen är skriven på gammal Berlindialekt, ett tydligt tecken på Didi & Stulle´s avsaknad av medveten coolhet. Sådan är dialogen i Döblins roman Berlin Alexanderplatz från 1929 (serie av Fassbinder som nyligen visades på SVT igen) och ingen ung människa talar längre så. G blir J (jejenüber), ich blir ick, au blir oo (ooch), ei blir ee (een), das ist blir dit is osv.

Serien är hur som helst betydligt mer än en lokalskildring och förvånansvärt lätt att förstå när man vant sig. Genialt tecknad och otroligt rolig. Fil har ett otroligt tålamod när det gäller att dra ut på skeenden, med närmast identiska rutor och tystnad. En intellektuell tecknare i lag med sina antikulturella grisar.